Slottets historia
700 år och massor att berätta
Örebro slott har som sagt anor ända från 1300-talet och bjuder på både kunglig historia och spännande berättelser. För det är klart att det finns mycket att berätta när det har hängt kändisar som Gustav Vasa, Lasse-Maja, Jean Baptiste Bernadotte och många fler här inne.
Så, kika vidare och få en glimt av slottets (och ibland även stadens) långa historia. Såklart finns det en hel massa mer att upptäcka. Ett riktigt bra tips är att hänga med en guide på en historisk visning av slottet. Den ger dig ännu mer koll på läget – och gör hela slottsbesöket alldeles extra bra.
1300-talet
Örebro slotts historia sträcker sig ungefär 700 år tillbaka i tiden. Till när Örebro får stadsprivilegier och blir en riktig stad. Staden är med dagens mått mätt visserligen inte så stor, utan består bara av några kvarter runt Storbron och Stortorget. Men ändå, en stad.
En riktig stad behöver förstås ha en egen försvarsborg. På en holme, nära den viktiga bron över Svartån, byggs därför en ganska enkel borg.
Från början består den av ett stenhus, ett trettio meter högt försvarstorn och en ringmur som är cirka sju meter hög och tre meter tjock. Överst i tornet finns utkiken och längst ner döljer sig förmodligen en mörk och kall fängelsehåla.
1400-talet
Försvarsborgen har hunnit bli rejält mycket större, antagligen tack vare kung Magnus Eriksson (förresten barnbarn till kungen som kallades Magnus Ladulås). Borgen kallas för Örebro hus och består av tre bostadslängor i tre våningar som placeras runt det gamla tornet.I söderläge ligger enstor sal med praktfulla spetsbåge fönster – typiskt gotisk arkitektur och typiskt medeltiden.
Storleken skyddar ändå inte borgen mot angrepp. Titt som tätt ger någon sig på Örebro hus. Som 1434, när Engelbrekt Engelbrektsson intar borgen och flyttar in.
1500-talet
Det här är ingen fridfull tid för Örebro hus. Fram till mitten av 1500-talet blir borgen angripen hela nio gånger. Förutom Engelbrekt ger sig bland annat Kristian II, kanske mer känd som Kristian Tyrann, på Örebros stolthet. Och lite senare är det Gustav Vasa som på sin marsch mot tronen – och efter nio månaders belägring – intar den rejält tilltufsade borgen.
Gustav Vasa bygger aldrig om Örebro hus, men både staden och borgen förblir viktiga under hans tid på tronen. Kyrkomötet i Örebro 1529 är en milstolpe på väg mot ett protestantiskt Sverige, och på nyåret 1540 inför Gustav Vasa i praktiken arvriket under en ceremoni i den dåvarande Rikssalen på slottet.
När Gustav Vasa dör i kolera (1560) ärver yngste sonen Örebro hus. Hertig Karl, som så småningom blir kung Karl IX, är extra förtjust i franska slott och drar igång ett omfattande renoveringsprojekt. Borgen ska bli större, modernare och vackrare. Hurra!
1600-talet
Det går bra för Örebro. Handeln blomstrar, staden växer och ungefär 600 personer kan kalla sig örebroare. Nu består stadsbilden av Nikolaikyrkan, borgen och många låga trähus som nästan allihop ligger längs huvudgatan.
Borgen i sig är på väg mot nya storheter, i alla fall utseendemässigt. Hertig Karl kör nämligen hårt på att förvandla den gamla medeltidsborgen till ett praktfullt renässansslott. Huvudbyggnaden blir nu lika hög som det gamla tornet. Det finns ett kraftigt och rikligt dekorerat kanontorn i varje hörn. Och ingången får både ett porttorn och en vindbrygga.
Såklart händer det annat än byggnation på slottet. Mellan 1606 och 1617 är det inte mindre än sex riksdagar här. Det är Karl IX (japp, nu har Hertig Karl blivit kung) och hans son Gustav II Adolf som håller i arrangemangen. Riksdagen 1617 är lite extra mäktig, för det är nu föregångaren till Sveriges nuvarande riksdagsordning antas. Det är också första gången som den nya Rikssalen på Örebro slott används.
1625 packar alla snickare, murare och målare ihop sina grejer. Örebro har efter drygt 50 år av renovering fått sitt alldeles egna renässansslott. Men då är Karl IX redan död.
1700-talet
Örebro är fortfarande en liten och ganska stillsam stad. Här bor lite drygt 2 000 personer, de flesta i trähus även om det dyker upp ett och annat hus i sten. Handeln med Bergslagen och Stockholm fortsätter, och sjöfarten blir allt viktigare.
Slottet börjar förfalla redan under andra halvan av 1600-talet, men nån renovering blir det inte tal om. Inte förrän i slutet av 1750-talet. Fram till dess används slottet till både det ena och det andra. Här inne finns allt från arrestlokal och fängelse till gevärsdepå och ett rejält sädesmagasin.
Nu går Örebro slott från renässans till stram klassicism. Ringmuren rivs och istället får slottet sina stenbroar och terrasser. Dessutom en exklusiv våning för landshövdingen. Först i raden av landshövdingar som flyttar in är Johan Abraham Hamilton. Sen dess bor Örebro läns landshövding alltid i den så kallade residensvåningen.
1800-talet
De smala gatorna i Örebro kantas av trähus. Det är trångt och bitvis säkert riktigt lerigt för stadens invånare, som i mitten av århundradet är drygt 4 000 stycken. Handeln med järn och spannmål minskar, samtidigt som hantverkarna blir allt fler. Högt över husen reser sig slottet, nyrenoverat och förvandlat – från försvarsborg till förvaltningsbyggnad.
I början av 1800-talet är förresten stortjuven Lasse-Maja ordentligt i farten. Han luras, stjäl och plundrar, men hamnar också i en av slottets mörka fängelsehålor. Härifrån lyckas han rymma både en och två gånger.
Det centrala läget i landet, långt från kusten där ryssarna kan anfalla, gör Örebro till en perfekt plats för riksdagen år 1810. Som ju inte är vilken riksdag som helst. Här väljs den franske militären Jean Baptiste Bernadotte (tidigare marskalk till Napoleon) till svensk tronföljare. Och kungligheterna som är med, de hänger förstås på slottet.
Men i mars 1854 händer det som inte får hända. En brand bryter ut i ett färgeri vid Svartån. Nästan hela centrala Örebro brinner ner och en tredjedel av stadens invånare blir hemlösa. På eländet följer som tur är bättre tider, mycket tack vare den nya industrin som växer fram och att järnvägen kommer till staden.
1900-talet
Den nya industrin med skor och kex i täten gör att Örebro växer så det knakar. I början av seklet närmar antalet örebroare sig 30 000 och det poppar upp nya gator och nya stadsdelar i nästan alla väderstreck.
Det är också dags att rusta slottet igen. Dels för att det behövs. Dels för att det ”borde se äldre ut”. Olika epoker inspirerar och slottet får en trappgavel från medeltiden, tornhuvar à la 1600-tal och en renässansgavel. Fönster blir till skottgluggar igen och den vita putsen knackas bort. Historieromantik är ordet.
Slottets insida möter också nya tider. På 1920-talet använder Länsstyrelsen allt större delar som kontor. I slutet av samma decennium restaureras Rikssalen från 1600-talet. Samtidigt får Vapensalen sitt mäktiga golv – med målade vapensköldar från de adelsfamiljer som varit ståthållare på slottet.
I början av 1990-talet lämnar Länsstyrelsen slottet. Dags att renovera – och ta tillbaka historien. De små kontoren blir åter till stora salar och plastfärgerna blir ersatta av mer autentiska kalkfärger.
2000-talet
Örebro fortsätter att växa. 2025 bor över 160 000 invånare i Örebro kommun. Den tidigare så viktiga skoindustrin finns inte längre kvar. Nu är Örebro en plats med många olika industrier och branscher, ett växande universitet och mängder av kreativitet.
Och slottet står där det alltid har gjort. På sin holme i Svartån, mitt i stan. Den stora skillnaden är att slottets salar och förmak, terrasser och källarvalv inte bara är öppna för vissa utvalda.
Fortfarande finns kontor och privata verksamheter i vissa delar, och självklart bor fortfarande landshövdingen i residenset. Men Örebro slott är också ett välkänt besöksmål, öppet året om och fyllt med roliga, spännande och intressanta upplevelser för både stora och små.
Välkommen hit du också.